Regionen Kaukasus, eller Kaukasien, i skärningslinjen  mellan den eurasiska stäppen i norr och Mellanösterns  högland i söder, har ofta utgjort ett gränsland mellan  kulturer och imperieintressen. De senaste i raden av  imperier, de ryska, persiska och ottomanska, har alla  lämnat spår i regionen och dagens Ryssland, Iran och  Turkiet har stor betydelse kulturellt och ekonomiskt.  Samtidigt är Kaukasus ett av världens mest  mångfacetterade områden språkligt och kulturellt.  Efter Sovjetunionens upplösning präglades regionen under  1990-talet av instabilitet, tidvis öppna konflikter och  stängda gränser. Men öppnandet mot yttervärlden har  också lett till att de kaspiska olje- och gas resurserna har  börjat exploateras i betydligt större skala och regionen -  både norra och södra Kaukasus - är en viktig transitrutt  till Europa. För södra Kaukasus’ del har utvecklingen  också betytt ett närmande till EU som del i unionens  grannskapsprogram.  De tre sydkaukasiska republikerna Georgien, Armenien  och Azerbajdzjan har efter frigörelsen från Sovjetunionen  upplevt turbulenta tider. Georgien och Azerbajdzjan genomgick båda perioder på 1990-talet av inre sönderfall. Armeniens och  Azerbajdzjans blodiga krig om Nagorno-Karabach blev den första konflikt som utlöstes i samband med Sovjetunionens kollaps.  Den är fortfarande olöst, liksom Georgiens konflikter med ryskstödda de facto självstyrande Abchazien och Sydossetien. Länderna  kännetecknas idag av en stark presidentmakt, men man har valt olika vägar för sin utrikespolitiska orientering och ekonomiska  utveckling.  Det ryska norra Kaukasus består av sju republiker med varierande grad av reellt självstyre. Slätten norr därom - Stavropol- och  Krasnodarregionerna och republiken Kalmykien - delar vissa drag med förhållandena i Kaukasus. Sedan 2009 administreras sex av  republikerna och Stavropol tillsammans från Moskva under ett Nordkaukasiskt federalt stordistrikt. De kaukasiska republikerna  har en komplex folksammansättning med starka egna nationella och religiösa identiteter, som ibland kolliderat med den ryska  överhögheten. Tjetjenien-krigen, det moderna Rysslands mest traumatiska konflikt, grundlade en radikalisering och en  militarisering, som gör särskilt de östra republikerna till de säkerhetsmässigt mest problematiska i dagens Ryssland. Samtidigt  förbereder man sig i området för vinter-OS i Sotji vid Svarta havet 2014 med stora investeringar.  Turkiet har gradvis förändrats under det senaste årtiondet. Samtidigt som arméns roll i landets affärer försvagats har Turkiet,  fortfarande inom ramen för sitt kemalistiska arv, öppnat för ett bejakande av islams roll. NATO och närheten till EU har  kompletterats med ett närmande till det södra grannskapet och Ryssland. Det ekonomiska uppsvinget och AKP-regeringens nya,  självständiga politik gör landet till en allt viktigare aktör internationellt, inte minst i grannskapet Kaukasus och i Centralasien,  dit man har kulturella band. Med den medvetna omorienteringen har Turkiet potential att utöva inflytande som medlare och  ekonomisk motor mellan dessa regioner, Europa, Iran och Mellanöstern. För att det skall lyckas måste också interna konflikter och  socioekonomisk utveckling hanteras, liksom frågan om hur statens ideologiska grund skall anpassas till nya förhållanden.   Läs artiklar på nyhetsforumet om    • Georgien • Armenien  • Azerbajdzjan  • Norra Kaukasus • Turkiet Kontakta Forum Eurasien för information, projekt och samarbeten om Kaukasus eller Turkiet.  Mer information