I Centralasien är tillgång till vatten inte bara en fråga om hälsa och personligt och
samhällsekonomiskt välstånd, utan en resurs som vid återkommande tillfällen genererat
konflikter inom och mellan stater. Trots det uppenbara behovet av samordning har
omfattande och långsiktigt samarbete lyst med sin frånvaro.
Forum Eurasiens projekt har resulterat i en överblick över det politiska nuläget i de
berörda länderna och över civilsamhällets situation. De organisationer i regionen som
besökts har bidragit med sin syn på prioriteringar och behov och utifrån det och från
rapporter och tillgänglig bakgrundsinformation har Forum Eurasien producerat en
översiktsbild av vattensituationen i Centralasien. För de enskilda organisationerna i
Centralasien skapas genom samarbetena kontaktvägar och möjlighet till samarbeten med
svenska organisationer, som kan bidra med expertis och stärka sin egen närvaro i
regionen.
Forum Eurasien fåller föreläsningar och seminarier för intresserade
organisationer. Organisationer eller individer intresserade av slutsatser
eller diskussion,vänligen kontakta Forum Eurasien.
Centralasiens vattentillgångar
Centralasien är en till stora delar torr region där öken och stäpp varvas
med några av världens högsta bergskedjor. I bergsområdena, främst
Kirgizistan och Tadzjikistan, finns de glaciärer vars smältvatten bildar
de stora floderna Amu Darya och Syr Darya, de huvudsakliga källorna till
färskvatten i regionen. Floderna rinner genom de mer låglänta
republikerna Uzbekistan, Turkmenistan och Kazakstan, och används där
till både dricksvatten och bevattning av jordbruksmark.
Under sovjettiden inleddes en omfattande exploatering av dessa
vattenresurser. Dammar för energiproduktion byggdes i de höglänta
områdena, medan bevattningskanaler grävdes för att möjliggöra
uppodling av det torra låglandet. I systemet fanns en inbyggd obalans,
eftersom behovet av elektricitet är störst under vintermånaderna
samtidigt som man då behöver lagra vatten i dammarna för att kunna
täcka sommarens behov av bevattning. I den centralstyrda sovjetiska
ekonomin kunde gas och kol transporteras från de nedströms belägna
republikerna för att täcka energibehovet under vintern i Kirgizistan och
Tadzjikistan.
Hårdnande konkurrens
När de centralasiatiska republikerna blev självständiga stater har konkurrensen om
vattnet hårdnat. De centralasiatiska staterna har därför ett samarbetsorgan för hantering
av de gemensamma vattenresurserna, men samarbetet har haltat, och periodvis ökar
rivaliteten. Mellan det nedströms liggande Uzbekistan och det uppströms liggande
Tadzjikistan har öppna konflikter förekommit både på regeringsnivå och lokalt i byar nära
gränsen mellan länderna.
Den omfattande konstbevattningen, som till stor del används för Uzbekistans viktigaste
exportgröda, bomullen, har lett till en akut kris i framförallt den nordliga delrepubliken
Karakalpakistan. Aralsjön, som fylls på av Amu Darya och Syr Darya, har till stora delar
torkat ut och en ofruktbar saltöken breder ut sig med allvarliga följder för folkhälsan och
den lokala ekonomin.
Under senare år har tonen i samtalen mellan grannländerna blivit allt skarpare.
Uzbekistan har protesterat mot upprustningen av Rogun-dammen i Tadzjikistan. Förra
året beslöt Uzbekistan att träda ut ur det regionala energisamarbetet, och bidrog därmed
till en ytterligare skärpning av situationen.
Den globala uppvärmningen innebär i förlängningen ännu en dimension av denna konflikt.
Glaciärerna i Pamirbergen, där de stora flodernas huvudsakliga källflöden finns, visar
redan tydliga tecken på att minska sin utbredning.
Även Afghanistan har delvis behov av samma vatten, men har p. g. a. kriget och den
instabila regeringssituationen hittills inte kunnat hävda sig gentemot de övriga
centralasiatiska staterna.
En välfungerande vattenhantering, både på lokal och på mellanstatlig nivå, är alltså
avgörande för fred och välståndsutveckling i hela regionen. Flera internationella aktörer,
bland andra International Crisis Group (ICG), har i sina analyser av vattensituationen i
Centralasien sett en risk för framtida väpnade mellanstatliga konflikter.
En mängd lokala projekt pågår, med inblandning av internationella NGO:er. Fokus ligger
både på att effektivisera vattenanvändningen lokalt och på att skapa bättre
förutsättningar för regionalt samarbete.
Mer information