I Centralasien är tillgång till vatten inte bara en fråga om hälsa och personligt och  samhällsekonomiskt välstånd, utan en resurs som vid återkommande tillfällen genererat  konflikter inom och mellan stater. Trots det uppenbara behovet av samordning har  omfattande och långsiktigt samarbete lyst med sin frånvaro.  Forum Eurasiens projekt har resulterat i en överblick över det politiska nuläget i de  berörda länderna och över civilsamhällets situation. De organisationer i regionen som  besökts har bidragit med sin syn på prioriteringar och behov och utifrån det och från  rapporter och tillgänglig bakgrundsinformation har Forum Eurasien producerat en  översiktsbild av vattensituationen i Centralasien. För de enskilda organisationerna i  Centralasien skapas genom samarbetena kontaktvägar och möjlighet till samarbeten med  svenska organisationer, som kan bidra med expertis och stärka sin egen närvaro i  regionen. Forum Eurasien fåller föreläsningar och seminarier för intresserade  organisationer. Organisationer eller individer intresserade av slutsatser  eller diskussion,vänligen kontakta Forum Eurasien.  Centralasiens vattentillgångar  Centralasien är en till stora delar torr region där öken och stäpp varvas  med några av världens högsta bergskedjor. I bergsområdena, främst  Kirgizistan och Tadzjikistan, finns de glaciärer vars smältvatten bildar  de stora floderna Amu Darya och Syr Darya, de huvudsakliga källorna till  färskvatten i regionen. Floderna rinner genom de mer låglänta  republikerna Uzbekistan, Turkmenistan och Kazakstan, och används där  till både dricksvatten och bevattning av jordbruksmark.   Under sovjettiden inleddes en omfattande exploatering av dessa  vattenresurser. Dammar för energiproduktion byggdes i de höglänta  områdena, medan bevattningskanaler grävdes för att möjliggöra  uppodling av det torra låglandet. I systemet fanns en inbyggd obalans,  eftersom behovet av elektricitet är störst under vintermånaderna  samtidigt som man då behöver lagra vatten i dammarna för att kunna  täcka sommarens behov av bevattning. I den centralstyrda sovjetiska  ekonomin kunde gas och kol transporteras från de nedströms belägna  republikerna för att täcka energibehovet under vintern i Kirgizistan och  Tadzjikistan.   Hårdnande konkurrens  När de centralasiatiska republikerna blev självständiga stater har konkurrensen om  vattnet hårdnat. De centralasiatiska staterna har därför ett samarbetsorgan för hantering  av de gemensamma vattenresurserna, men samarbetet har haltat, och periodvis ökar  rivaliteten. Mellan det nedströms liggande Uzbekistan och det uppströms liggande  Tadzjikistan har öppna konflikter förekommit både på regeringsnivå och lokalt i byar nära  gränsen mellan länderna.    Den omfattande konstbevattningen, som till stor del används för Uzbekistans viktigaste  exportgröda, bomullen, har lett till en akut kris i framförallt den nordliga delrepubliken  Karakalpakistan. Aralsjön, som fylls på av Amu Darya och Syr Darya, har till stora delar  torkat ut och en ofruktbar saltöken breder ut sig med allvarliga följder för folkhälsan och  den lokala ekonomin.   Under senare år har tonen i samtalen mellan grannländerna blivit allt skarpare.  Uzbekistan har protesterat mot upprustningen av Rogun-dammen i Tadzjikistan. Förra  året beslöt Uzbekistan att träda ut ur det regionala energisamarbetet, och bidrog därmed  till en ytterligare skärpning av situationen.   Den globala uppvärmningen innebär i förlängningen ännu en dimension av denna konflikt.  Glaciärerna i Pamirbergen, där de stora flodernas huvudsakliga källflöden finns, visar  redan tydliga tecken på att minska sin utbredning.   Även Afghanistan har delvis behov av samma vatten, men har p. g. a. kriget och den  instabila regeringssituationen hittills inte kunnat hävda sig gentemot de övriga  centralasiatiska staterna.  En välfungerande vattenhantering, både på lokal och på mellanstatlig nivå, är alltså  avgörande för fred och välståndsutveckling i hela regionen. Flera internationella aktörer,  bland andra International Crisis Group (ICG), har i sina analyser av vattensituationen i  Centralasien sett en risk för framtida väpnade mellanstatliga konflikter.   En mängd lokala projekt pågår, med inblandning av internationella NGO:er. Fokus ligger  både på att effektivisera vattenanvändningen lokalt och på att skapa bättre  förutsättningar för regionalt samarbete.  Mer information