De centrala delarna av den euroasiatiska kontinenten har  i årtusenden varit ett land av korsvägar. De nordliga  delarna har historiskt dominerats av beridna nomadfolk,  medan de södra präglats av de handelsstäder som växte  fram längs den gamla sidenvägen, det nätverk av  handelsvägar som sträckte sig mellan Kina och Rom.  Sett utifrån dagens politiska gränser kan den geografiska  definitionen av Centralasien se lite olika ut. I de flesta  definitioner ingår samtliga fem forna sovjetrepubliker i  området, Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan,  Kirgizistan och Tadzjikistan. Men man kan också – både  utifrån historisk-kulturella band och utifrån dagens  politiska och ekonomiska verklighet – inkludera  Afghanistan och Mongoliet, samt provinser ingående i  kringliggande stormakter. Kinas västliga och nordliga  provinser, Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet har starka  språkliga och kulturella band till Centralasiens  kärnländer. Likaså några av de sydliga delrepublikerna i  ryska Sibirien. Även delar av Iran, Pakistan och Indien  räknas ibland med.   Under århundraden formades regionen kulturellt genom arabiska, mongoliska, kinesiska och senare främst persiska och turkiska  influenser. Efter Sovjetunionens upplösning har inflytandet från dagens Turkiet och Iran åter ökat. De fem länder som idag utgör  områdets kärna fick sin nuvarande politiska indelning som delrepubliker i Sovjetunionen på 1920-talet. Indelningen baserades på  vilken etnisk grupp som ansågs dominerande i ett visst område, och var och en av delrepublikerna fick sitt titulärspråk. Efter  Sovjetunionens fall har de politiska systemen i huvudsak behållit sin auktoritära struktur och under senare år snarast gått i en  mer auktoritär riktning. Kirgizistan utgör på sätt och vis ett undantag genom de två revolutioner landet genomgått sedan  självständigheten. Även här har man dock långt kvar innan stabila demokratiska institutioner kan byggas. Inte minst måste den  djupa korruptionen i Centralasiens stater brytas.  Självständighetstiden har också varit en tid av nationell identitetsuppbyggnad som ett försök att skapa starka och självständiga  nationalstater. Dessa strävanden har tyvärr också bidragit till att öka spänningen och konkurrensen mellan länderna, vilket  missgynnat flertalet av dem ekonomiskt. Infrastrukturen – både transportvägar och energisystem – byggdes i huvudsak upp under  den tid då dessa länder ingick i den större sovjetiska gemensamma ekonomin. Idag gör skärmytslingar mellan länderna ofta att  viktiga passager och leveranser skärs av. Hittills är det endast Kazakstan som haft en stadigt gynnsam ekonomisk utveckling under  självständigheten, byggd på stora inkomster från olja och gas i kombination med ekonomiska reformer. Också Turkmenistan har  stora gasresurser, men hittills syns få tecken på att pengarna investeras på ett sätt som stimulerar ekonomin som helhet och  kommer folkflertalet till del. Andra viktiga exportprodukter är metaller, bomull, och, för Kazakstans del, spannmål.  Säkerhetspolitiskt befinner sig området i spänningsfältet mellan olika stormakters intressen. Ryssland och Kina strävar från  varsitt håll efter att utöka sitt inflytande över området, men de båda ingår också i säkerhetspolitiska samarbeten där de betonar  sitt gemensamma intresse av stabilitet i regionen, exempelvis inom ramen för Shanghai Cooperation Organization (SCO). Kinas  strategi för att utveckla sin västra region, en viktig naturresursbas och transportkorridor, innebär snabba ekonomiska och  demografiska förändringar. En stor orosfaktor är förstås utvecklingen i Afghanistan och risken att konflikten där sprids till  grannländerna. Om Afghanistan å andra sidan stabiliseras finns ett starkt intresse från de kringliggande stormakterna (inklusive  Indien och Pakistan) att stärka handelsutbytet och bygga ut den regionala infrastrukturen. Det finns därför starka argument för  att betrakta Afghanistan som del i en centralasiatisk helhet. Också USA har starka säkerhetspolitiska intressen i regionen. För  mobiliseringarna i Afghanistan används baser i Kirgizistan och Uzbekistan. Men det finns även mer långtgående säkerhetsfaktorer  som gör det troligt att USA kommer att eftersträva en fortsatt närvaro i regionen oavsett utvecklingen i Afghanistan. En av dessa  är naturligtvis Rysslands och kanske framförallt Kinas expansiva ambitioner.   Fortsatt ekonomisk utveckling och ett ökat samarbete inom regionen skulle dock kunna förvandla Centralasiens länder från  brickor i stormaktsspelet till aktörer i det strategiska centrum av Eurasien.  Läs artiklar på nyhetsforumet om    • Kazakstan/Kirgizistan/Tadzjikistan/Turkmenistan/Uzbekistan  • Kinesiska Centralasien  • Mongoliet • Afghanistan  • Pakistan  Kontakta Forum Eurasien för information, projekt och samarbeten om Centralasien och Afghanistan.  Mer information  Läs om pågående projekt relaterade till Centralasien