Den 5 mars 2011 inleds Harens år i Tibet. Enligt den astrologiska traditionen är haren ett lyckosamt tecken och harar brukar beskrivas med karaktärsdrag som kreativitet, medkänsla och uppmärksamhet. Harar anses vara vänliga och utåtriktade och tycker om att vara i goda vänners lag. Harar skyr konflikter och tävlingssituationer och undviker att ta för stora risker. Kulturella frågor och främmande länder väcker en hares intresse. Att haren i år kombineras med elementet järn innebär enligt astrologerna att karaktärsdragen är speciellt tydliga. Även i Kina är det harens år men detta inleddes redan den 3 februari 2011.

Traditionellt är det tibetanska nyåret, losar, en tid för familjen att träffas och fira tillsammans och att besöka släktingar och vänner för utbyta den traditionella nyårshälsningen ”tashi delek” (må det gå dig väl). I Tibet kan nyåret också innebära att man beger sig till Lhasa som pilgrim för att delta i de religiösa ceremonierna. Losar brukar firas under de första femton dagarna under årets första månad. Den andra stora högtiden i Tibet Mönlam (Monlam), den stora bönefestivalen, firades traditionellt dag 4 – 11 under årets första månad.

Den tibetanska månkalendern har en lång historisk tradition. Konventionellt räknas i Tibet djuren i ordningen: mus, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, får, apa, fågel, hund och gris. Dessa djur kombineras i sin tur med de fem elementen trä, eld, jord, järn och vatten. Varje element varar i två år och det första året anses ha manlig aspekt och det andra året kvinnlig. Detta bildar stora cykler om 60 år. De tolv djuren kan vart och ett kombineras med ett av de fem elementen vilket ger sammanlagt 60 kombinationer. 2010 var det järntigerns år med manlig aspekt och 2011 är järnharens år med kvinnlig aspekt och 2012 går det vidare med vattendrakens år med manlig aspekt. Enligt 60-års cykeln innebär det att förra gången det var järnharens år var 1951 och nästa gång blir år 2071. För att månår och solår skall löpa ungefär parallellt skjuter tibetanerna in en skottmånad vart annat eller vart tredje år. Det är just en sådan tibetansk skottmånad som gjort att det blivit ovanligt långt mellan det tibetanska och kinesiska nyåret 2011.

Pilgrimer i Lhasa under Mönlam

Den stora bönefestivalen, Mönlam, infördes av munken Tsongkhapa i Lhasa i början på 1400-talet men gick tillbaka på mycket äldre traditioner. I sin buddhistiska tappning blev Mönlam en symbol för buddhismens seger i Tibet och för den rituella föreningen av stat och religion i den religiösa stat som grundlades av den femte Dalai Lama på 1600-talet. Munkarna från de tre ledande klostren runt Lhasa, Sera, Drepung och Ganden, samlades till böner och ritualer runt Jokhangtemplet. Munkarna hade stort inflytande och gav staten legitimitet genom sitt deltagande i bönefestivalen. Det var också under Mönlam som examen till den högsta munkvärdigheten, geshe, avlades. Bönefestivalen har med undantag av några få år på 80-talet varit förbjuden i Tibet sedan kulturrevolutionen inleddes i Kina på 1960-talet.

I Tibets moderna historia efter protesterna och Dalai Lamas flykt till Indien 1959 har perioden runt losar och Mönlam vid vissa tillfällen blivit en tändande gnista för protester mot det kinesiska styret, vilket bland annat inträffade 1989 och 2008. Inför nyåret 2011 är det mot bakgrund av oroligheterna i Nordafrika extra viktigt för de kinesiska myndigheterna att hålla tillbaka varje form av protest i Lhasa i synnerhet och i Tibet och tibetanska områden i allmänhet. Med tanke på den ökade övervakning som nu sker och de stora polisstyrkor som finns tillgängliga verkar det osannolikt att några mer omfattande demonstrationer skulle kunna äga rum i Lhasa. De största möjligheterna till protester finns troligen idag, liksom 2008, i de tibetanska områdena utanför Tibets autonoma region.

Taggar →